publicerad: 2015
rynka
1rynka
substantiv
~n rynkor • veck, smal fördjupning: rynkor på klänningen; rynkor i pannan
| Singular | |
|---|---|
| en rynka | obestämd form |
| en rynkas | obestämd form genitiv |
| rynkan | bestämd form |
| rynkans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| rynkor | obestämd form |
| rynkors | obestämd form genitiv |
| rynkorna | bestämd form |
| rynkornas | bestämd form genitiv |
2rynka
verb
~de ~t • göra rynkig: rynka pannan; rynka på näsan åt ngt värdera ngt lågt
| Finita former | |
|---|---|
| rynkar | presens aktiv |
| rynkas | presens passiv |
| rynkade | preteritum aktiv |
| rynkades | preteritum passiv |
| rynka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att rynka | infinitiv aktiv |
| att rynkas | infinitiv passiv |
| har/hade rynkat | supinum aktiv |
| har/hade rynkats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| rynkande | |
| Perfekt particip | |
| en rynkad + substantiv | |
| ett rynkat + substantiv | |
| den/det/de rynkade + substantiv | |
rynka sig
• bli rynkigOrdform(er) rynka sig


