publicerad: 2015
rynkning
rynk·ning
substantiv
~en ~ar 2rynka
Singular | |
---|---|
en rynkning | obestämd form |
en rynknings | obestämd form genitiv |
rynkningen | bestämd form |
rynkningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rynkningar | obestämd form |
rynkningars | obestämd form genitiv |
rynkningarna | bestämd form |
rynkningarnas | bestämd form genitiv |