publicerad: 2015
rättsenhet
rätts|en·het
substantiv
~en ~er • till 3rätt 1 enhet 1
Singular | |
---|---|
en rättsenhet | obestämd form |
en rättsenhets | obestämd form genitiv |
rättsenheten | bestämd form |
rättsenhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättsenheter | obestämd form |
rättsenheters | obestämd form genitiv |
rättsenheterna | bestämd form |
rättsenheternas | bestämd form genitiv |