publicerad: 2015
rättsfall
rätts|fall
substantiv
~et; pl. ~ • till 3rätt 1 och fall 2
Singular | |
---|---|
ett rättsfall | obestämd form |
ett rättsfalls | obestämd form genitiv |
rättsfallet | bestämd form |
rättsfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättsfall | obestämd form |
rättsfalls | obestämd form genitiv |
rättsfallen | bestämd form |
rättsfallens | bestämd form genitiv |