publicerad: 2015
rökpelare
rök|pel·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑pelarna • till rök 1 pelare
Singular | |
---|---|
en rökpelare | obestämd form |
en rökpelares | obestämd form genitiv |
rökpelaren | bestämd form |
rökpelarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rökpelare | obestämd form |
rökpelares | obestämd form genitiv |
rökpelarna | bestämd form |
rökpelarnas | bestämd form genitiv |