publicerad: 2015
rörelsehinder
rör·else|hinder
substantiv
‑hindret; pl. ~, best. pl. ‑hindren rörelse 1 hinder
Singular | |
---|---|
ett rörelsehinder | obestämd form |
ett rörelsehinders | obestämd form genitiv |
rörelsehindret | bestämd form |
rörelsehindrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rörelsehinder | obestämd form |
rörelsehinders | obestämd form genitiv |
rörelsehindren | bestämd form |
rörelsehindrens | bestämd form genitiv |