publicerad: 2015
rörelseidkare
rör·else|idk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑idkarna • till rörelse 2 idkare
Singular | |
---|---|
en rörelseidkare | obestämd form |
en rörelseidkares | obestämd form genitiv |
rörelseidkaren | bestämd form |
rörelseidkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rörelseidkare | obestämd form |
rörelseidkares | obestämd form genitiv |
rörelseidkarna | bestämd form |
rörelseidkarnas | bestämd form genitiv |