publicerad: 2015
sammanfall
samm·an|fall
substantiv
~et; pl. ~ samman fall 1
Singular | |
---|---|
ett sammanfall | obestämd form |
ett sammanfalls | obestämd form genitiv |
sammanfallet | bestämd form |
sammanfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
sammanfall | obestämd form |
sammanfalls | obestämd form genitiv |
sammanfallen | bestämd form |
sammanfallens | bestämd form genitiv |