publicerad: 2015
sammanfall
samm·an|fall
substantiv
~et; pl. ~ samman fall 1
| Singular | |
|---|---|
| ett sammanfall | obestämd form |
| ett sammanfalls | obestämd form genitiv |
| sammanfallet | bestämd form |
| sammanfallets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sammanfall | obestämd form |
| sammanfalls | obestämd form genitiv |
| sammanfallen | bestämd form |
| sammanfallens | bestämd form genitiv |


