publicerad: 2015
samordnare
sam|ordn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑ordnarna samordna
| Singular | |
|---|---|
| en samordnare | obestämd form |
| en samordnares | obestämd form genitiv |
| samordnaren | bestämd form |
| samordnarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| samordnare | obestämd form |
| samordnares | obestämd form genitiv |
| samordnarna | bestämd form |
| samordnarnas | bestämd form genitiv |


