publicerad: 2015
sinnesförmögenhet
sinn·es|för·mögen·het
substantiv
~en ~er • till förmögenhet 2 sinne 2
Singular | |
---|---|
en sinnesförmögenhet | obestämd form |
en sinnesförmögenhets | obestämd form genitiv |
sinnesförmögenheten | bestämd form |
sinnesförmögenhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sinnesförmögenheter | obestämd form |
sinnesförmögenheters | obestämd form genitiv |
sinnesförmögenheterna | bestämd form |
sinnesförmögenheternas | bestämd form genitiv |