publicerad: 2015
självdisciplin
själv|discipl·in
substantiv
~en • förmåga att koncentrera sig på väsentligheter
Singular | |
---|---|
en självdisciplin | obestämd form |
en självdisciplins | obestämd form genitiv |
självdisciplinen | bestämd form |
självdisciplinens | bestämd form genitiv |