publicerad: 2015
självständighet
själv|ständ·ig·het
substantiv
~en 1 personligt oberoende2 nationell suveränitet – Alla sammansättn. med självständighets- hör till självständighet 2.
| Singular | |
|---|---|
| en självständighet | obestämd form |
| en självständighets | obestämd form genitiv |
| självständigheten | bestämd form |
| självständighetens | bestämd form genitiv |
SAOL
Alfabetisk lista

