publicerad: 2015
självsvåldighet
självs|våld·ig·het
substantiv
~en ~er självsvåldig
Singular | |
---|---|
en självsvåldighet | obestämd form |
en självsvåldighets | obestämd form genitiv |
självsvåldigheten | bestämd form |
självsvåldighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
självsvåldigheter | obestämd form |
självsvåldigheters | obestämd form genitiv |
självsvåldigheterna | bestämd form |
självsvåldigheternas | bestämd form genitiv |