publicerad: 2015
självändamål
själv|ända·mål
substantiv
~et; pl. ~ • ngt som är sitt eget syfte: studierna får inte bli ett självändamål
| Singular | |
|---|---|
| ett självändamål | obestämd form |
| ett självändamåls | obestämd form genitiv |
| självändamålet | bestämd form |
| självändamålets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| självändamål | obestämd form |
| självändamåls | obestämd form genitiv |
| självändamålen | bestämd form |
| självändamålens | bestämd form genitiv |


