publicerad: 2015
skam
skam
[skam´]
substantiv
~men • vanheder; blygsel; komma på skam inte uppfyllas; skam till sägandes i samband med generat beklagande
| Singular | |
|---|---|
| en skam | obestämd form |
| en skams | obestämd form genitiv |
| skammen | bestämd form |
| skammens | bestämd form genitiv |


