publicerad: 2015
skiktning
skikt·ning
substantiv
~en ~ar skikta
Singular | |
---|---|
en skiktning | obestämd form |
en skiktnings | obestämd form genitiv |
skiktningen | bestämd form |
skiktningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skiktningar | obestämd form |
skiktningars | obestämd form genitiv |
skiktningarna | bestämd form |
skiktningarnas | bestämd form genitiv |