publicerad: 2015
skiva
1skiva
substantiv
~n skivor 1 platta; klara skivan ⟨vard.⟩ klara uppgiften2 cd-skiva, grammofonskiva3 ⟨vard.⟩ fest – Nästan alla sammansättn. med skiv- hör till 1skiva 2.
Singular | |
---|---|
en skiva | obestämd form |
en skivas | obestämd form genitiv |
skivan | bestämd form |
skivans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skivor | obestämd form |
skivors | obestämd form genitiv |
skivorna | bestämd form |
skivornas | bestämd form genitiv |
2skiva
verb
~de ~t • klyva el. skära i skivor
Finita former | |
---|---|
skivar | presens aktiv |
skivas | presens passiv |
skivade | preteritum aktiv |
skivades | preteritum passiv |
skiva | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skiva | infinitiv aktiv |
att skivas | infinitiv passiv |
har/hade skivat | supinum aktiv |
har/hade skivats | supinum passiv |
Presens particip | |
skivande | |
Perfekt particip | |
en skivad + substantiv | |
ett skivat + substantiv | |
den/det/de skivade + substantiv |
skiva sig
• bilda skivorOrdform(er) skiva sig