publicerad: 2015
skovla
skovla
[skå`vla el. skåv`la]
verb
~de ~t • skotta el. ösa med skovel
| Finita former | |
|---|---|
| skovlar | presens aktiv |
| skovlas | presens passiv |
| skovlade | preteritum aktiv |
| skovlades | preteritum passiv |
| skovla | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att skovla | infinitiv aktiv |
| att skovlas | infinitiv passiv |
| har/hade skovlat | supinum aktiv |
| har/hade skovlats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| skovlande | |
| Perfekt particip | |
| en skovlad + substantiv | |
| ett skovlat + substantiv | |
| den/det/de skovlade + substantiv | |


