publicerad: 2015
skrocka
skrocka
[skråk`a]
verb
~de ~t • låta som en höna; småskratta: skrocka av förtjusning
Finita former | |
---|---|
skrockar | presens aktiv |
skrockas | presens passiv |
skrockade | preteritum aktiv |
skrockades | preteritum passiv |
skrocka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skrocka | infinitiv aktiv |
att skrockas | infinitiv passiv |
har/hade skrockat | supinum aktiv |
har/hade skrockats | supinum passiv |
Presens particip | |
skrockande |