skruttaskrutta
verb
~de ~t • tills. med ihop:| Finita former |
|---|
| skruttar | presens aktiv |
| skruttas | presens passiv |
| skruttade | preteritum aktiv |
| skruttades | preteritum passiv |
| skrutta | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att skrutta | infinitiv aktiv |
| att skruttas | infinitiv passiv |
| har/hade skruttat | supinum aktiv |
| har/hade skruttats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| skruttande |
| Perfekt particip |
|---|
| en skruttad + substantiv |
| ett skruttat + substantiv |
| den/det/de skruttade + substantiv |
skrutta ihop
• ⟨finl.⟩ skrynkla| Infinita former |
|---|
| att skrutta ihop | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| ihopskruttande |
| Perfekt particip |
|---|
| en ihopskruttad + substantiv |
| ett ihopskruttat + substantiv |
| den/det/de ihopskruttade + substantiv |
