publicerad: 2015
skubbning
skubb·ning
substantiv
~en ~ar • till skubba 1,2
Singular | |
---|---|
en skubbning | obestämd form |
en skubbnings | obestämd form genitiv |
skubbningen | bestämd form |
skubbningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skubbningar | obestämd form |
skubbningars | obestämd form genitiv |
skubbningarna | bestämd form |
skubbningarnas | bestämd form genitiv |