publicerad: 2015
skändare
skänd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. skändarna skända 1
| Singular | |
|---|---|
| en skändare | obestämd form |
| en skändares | obestämd form genitiv |
| skändaren | bestämd form |
| skändarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| skändare | obestämd form |
| skändares | obestämd form genitiv |
| skändarna | bestämd form |
| skändarnas | bestämd form genitiv |


