publicerad: 2015
slutfall
slut|fall
substantiv
~et; pl. ~ • avslutning av rytmisk enhet
Singular | |
---|---|
ett slutfall | obestämd form |
ett slutfalls | obestämd form genitiv |
slutfallet | bestämd form |
slutfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
slutfall | obestämd form |
slutfalls | obestämd form genitiv |
slutfallen | bestämd form |
slutfallens | bestämd form genitiv |