publicerad: 2015
slutföra
slut|föra
verb
‑förde, ‑fört, pres. ‑för • bringa till fullbordan: slutföra ett arbete
| Finita former | |
|---|---|
| slutför | presens aktiv |
| slutförs (slutföres) | presens passiv |
| slutförde | preteritum aktiv |
| slutfördes | preteritum passiv |
| slutför | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att slutföra | infinitiv aktiv |
| att slutföras | infinitiv passiv |
| har/hade slutfört | supinum aktiv |
| har/hade slutförts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| slutförande | |
| Perfekt particip | |
| en slutförd + substantiv | |
| ett slutfört + substantiv | |
| den/det/de slutförda + substantiv | |


