SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
slutfall
slut|­fall substantiv ~et; pl. ~ av­slutning av rytmisk enhet
Singular
ett slutfallobestämd form
ett slutfallsobestämd form genitiv
slutfalletbestämd form
slutfalletsbestämd form genitiv
Plural
slutfallobestämd form
slutfallsobestämd form genitiv
slutfallenbestämd form
slutfallensbestämd form genitiv