slätasläta
verb
~de ~t • göra slät, jämna| Finita former |
|---|
| slätar | presens aktiv |
| slätas | presens passiv |
| slätade | preteritum aktiv |
| slätades | preteritum passiv |
| släta | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att släta | infinitiv aktiv |
| att slätas | infinitiv passiv |
| har/hade slätat | supinum aktiv |
| har/hade slätats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| slätande |
släta av
• ⟨vard.⟩ kyssa| Infinita former |
|---|
| att släta av | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| avslätande |
släta ut
• göra slät, utjämna| Infinita former |
|---|
| att släta ut | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| utslätande |
släta över
• dämpa kritik e.d.: släta över el. (sällan) översläta; en överslätande inställning| Infinita former |
|---|
| att släta över | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| överslätande |
