publicerad: 2015
smaska
smaska
verb
~de ~t • ge ifrån sig smackande el. plaskande ljud; slafsa, daska; äta vårdslöst
Finita former | |
---|---|
smaskar | presens aktiv |
smaskas | presens passiv |
smaskade | preteritum aktiv |
smaskades | preteritum passiv |
smaska | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att smaska | infinitiv aktiv |
att smaskas | infinitiv passiv |
har/hade smaskat | supinum aktiv |
har/hade smaskats | supinum passiv |
Presens particip | |
smaskande |