publicerad: 2015
smyckekonst
smycke|konst
el. smyck·es|konst
substantiv
~en smycke konst 1
Singular | |
---|---|
en smyckekonst (en smyckeskonst) | obestämd form |
en smyckekonsts (en smyckeskonsts) | obestämd form genitiv |
smyckekonsten (smyckeskonsten) | bestämd form |
smyckekonstens (smyckeskonstens) | bestämd form genitiv |