publicerad: 2015
snabbrusch
snabb|rusch
el. snabb|rush
substantiv
~en ~er • till rusch 2 snabb
Singular | |
---|---|
en snabbrusch (en snabbrush) | obestämd form |
en snabbruschs (en snabbrushs) | obestämd form genitiv |
snabbruschen (snabbrushen) | bestämd form |
snabbruschens (snabbrushens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
snabbruscher (snabbrusher) | obestämd form |
snabbruschers (snabbrushers) | obestämd form genitiv |
snabbruscherna (snabbrusherna) | bestämd form |
snabbruschernas (snabbrushernas) | bestämd form genitiv |