publicerad: 2015
snubba
1snubba
substantiv
~n snubbor • mest i pl.; ⟨vard.⟩ skarp tillrättavisning
Singular | |
---|---|
en snubba | obestämd form |
en snubbas | obestämd form genitiv |
snubban | bestämd form |
snubbans | bestämd form genitiv |
Plural | |
snubbor | obestämd form |
snubbors | obestämd form genitiv |
snubborna | bestämd form |
snubbornas | bestämd form genitiv |
2snubba
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ ge snubbor, tillrättavisa
Finita former | |
---|---|
snubbar | presens aktiv |
snubbas | presens passiv |
snubbade | preteritum aktiv |
snubbades | preteritum passiv |
snubba | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att snubba | infinitiv aktiv |
att snubbas | infinitiv passiv |
har/hade snubbat | supinum aktiv |
har/hade snubbats | supinum passiv |
Presens particip | |
snubbande | |
Perfekt particip | |
en snubbad + substantiv | |
ett snubbat + substantiv | |
den/det/de snubbade + substantiv |