publicerad: 2015
snuskhummer
snusk|hummer
substantiv
~n ‑humrar • ⟨vard.⟩ oanständig mansperson
Singular | |
---|---|
en snuskhummer | obestämd form |
en snuskhummers | obestämd form genitiv |
snuskhummern | bestämd form |
snuskhummerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
snuskhumrar | obestämd form |
snuskhumrars | obestämd form genitiv |
snuskhumrarna | bestämd form |
snuskhumrarnas | bestämd form genitiv |