publicerad: 2015
socialläkare
soci·al|läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑läkarna social 1 läkare
| Singular | |
|---|---|
| en socialläkare | obestämd form |
| en socialläkares | obestämd form genitiv |
| socialläkaren | bestämd form |
| socialläkarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| socialläkare | obestämd form |
| socialläkares | obestämd form genitiv |
| socialläkarna | bestämd form |
| socialläkarnas | bestämd form genitiv |


