publicerad: 2015
sova
sova
[så`va]
verb
sov, sovit, pres. sover • jfr sömn; sova på saken tänka igenom saken en tid
| Finita former | |
|---|---|
| sover | presens aktiv |
| sovs (soves) | presens passiv |
| sov | preteritum aktiv |
| sovs | preteritum passiv |
| sov | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att sova | infinitiv aktiv |
| att sovas | infinitiv passiv |
| har/hade sovit | supinum aktiv |
| har/hade sovits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| sovande | |
sova ut
• sova så att man blir utviladInfinita former att sova ut infinitiv aktiv Presens particip utsovande
sova över
• sova på annat ställe än det vanligaInfinita former att sova över infinitiv aktiv Presens particip översovande


