publicerad: 2015
specialfall
speci·al|fall
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨särsk. mat.⟩ till fall 2: ett specialfall av ett teorem
Singular | |
---|---|
ett specialfall | obestämd form |
ett specialfalls | obestämd form genitiv |
specialfallet | bestämd form |
specialfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
specialfall | obestämd form |
specialfalls | obestämd form genitiv |
specialfallen | bestämd form |
specialfallens | bestämd form genitiv |