publicerad: 2015
specialkommando
speci·al|kom·mando
substantiv
~t ~n • speciellt farligt militärt uppdrag
| Singular | |
|---|---|
| ett specialkommando | obestämd form |
| ett specialkommandos | obestämd form genitiv |
| specialkommandot | bestämd form |
| specialkommandots | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| specialkommandon | obestämd form |
| specialkommandons | obestämd form genitiv |
| specialkommandona | bestämd form |
| specialkommandonas | bestämd form genitiv |


