publicerad: 2015
specialkommando
speci·al|kom·mando
substantiv
~t ~n • speciellt farligt militärt uppdrag
Singular | |
---|---|
ett specialkommando | obestämd form |
ett specialkommandos | obestämd form genitiv |
specialkommandot | bestämd form |
specialkommandots | bestämd form genitiv |
Plural | |
specialkommandon | obestämd form |
specialkommandons | obestämd form genitiv |
specialkommandona | bestämd form |
specialkommandonas | bestämd form genitiv |