SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
splitter
1splitter [split´er] adverb splitt: ​splitter ny
Ordform(er)
splitteradverb
2splitter [split´er] substantiv splittret; pl. ~, best. pl. splittren flisor, skärvor​ – De flesta sammansättn. med splitter- hör till 2splitter.
Singular
ett splitterobestämd form
ett splittersobestämd form genitiv
splittretbestämd form
splittretsbestämd form genitiv
Plural
splitterobestämd form
splittersobestämd form genitiv
splittrenbestämd form
splittrensbestämd form genitiv