publicerad: 2015
splitter
2splitter
[split´er]
substantiv
splittret; pl. ~, best. pl. splittren • flisor, skärvor – De flesta sammansättn. med splitter- hör till 2splitter.
Singular | |
---|---|
ett splitter | obestämd form |
ett splitters | obestämd form genitiv |
splittret | bestämd form |
splittrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
splitter | obestämd form |
splitters | obestämd form genitiv |
splittren | bestämd form |
splittrens | bestämd form genitiv |