publicerad: 2015
språkbegåvning
språk|be·gåv·ning
substantiv
~en ~ar språk begåvning
Singular | |
---|---|
en språkbegåvning | obestämd form |
en språkbegåvnings | obestämd form genitiv |
språkbegåvningen | bestämd form |
språkbegåvningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
språkbegåvningar | obestämd form |
språkbegåvningars | obestämd form genitiv |
språkbegåvningarna | bestämd form |
språkbegåvningarnas | bestämd form genitiv |