publicerad: 2015
språkinlärare
språk|in·lär·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑inlärarna språk inlärare
Singular | |
---|---|
en språkinlärare | obestämd form |
en språkinlärares | obestämd form genitiv |
språkinläraren | bestämd form |
språkinlärarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
språkinlärare | obestämd form |
språkinlärares | obestämd form genitiv |
språkinlärarna | bestämd form |
språkinlärarnas | bestämd form genitiv |