publicerad: 2015
inlärare
in|lär·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑lärarna • särsk. av språk
Singular | |
---|---|
en inlärare | obestämd form |
en inlärares | obestämd form genitiv |
inläraren | bestämd form |
inlärarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inlärare | obestämd form |
inlärares | obestämd form genitiv |
inlärarna | bestämd form |
inlärarnas | bestämd form genitiv |