publicerad: 2015
spårvägare
spår|väg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vägarna • jfr järnvägare
Singular | |
---|---|
en spårvägare | obestämd form |
en spårvägares | obestämd form genitiv |
spårvägaren | bestämd form |
spårvägarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
spårvägare | obestämd form |
spårvägares | obestämd form genitiv |
spårvägarna | bestämd form |
spårvägarnas | bestämd form genitiv |