publicerad: 2015
spårvägare
spår|väg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vägarna • jfr järnvägare
| Singular | |
|---|---|
| en spårvägare | obestämd form |
| en spårvägares | obestämd form genitiv |
| spårvägaren | bestämd form |
| spårvägarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| spårvägare | obestämd form |
| spårvägares | obestämd form genitiv |
| spårvägarna | bestämd form |
| spårvägarnas | bestämd form genitiv |


