publicerad: 2015
stadsplanering
stads|plan·er·ing
substantiv
~en ~ar 1stad 1 planering
Singular | |
---|---|
en stadsplanering | obestämd form |
en stadsplanerings | obestämd form genitiv |
stadsplaneringen | bestämd form |
stadsplaneringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stadsplaneringar | obestämd form |
stadsplaneringars | obestämd form genitiv |
stadsplaneringarna | bestämd form |
stadsplaneringarnas | bestämd form genitiv |