publicerad: 2015
stadsplanerare
stads|plan·er·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑planerarna 1stad 1 planerare
Singular | |
---|---|
en stadsplanerare | obestämd form |
en stadsplanerares | obestämd form genitiv |
stadsplaneraren | bestämd form |
stadsplanerarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stadsplanerare | obestämd form |
stadsplanerares | obestämd form genitiv |
stadsplanerarna | bestämd form |
stadsplanerarnas | bestämd form genitiv |