publicerad: 2015
standert
stand·ert
[stan´d‑]
substantiv
~en ~ar • trekantig el. tvåtungad flagga på örlogsfartyg
| Singular | |
|---|---|
| en standert | obestämd form |
| en standerts | obestämd form genitiv |
| standerten | bestämd form |
| standertens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| standertar | obestämd form |
| standertars | obestämd form genitiv |
| standertarna | bestämd form |
| standertarnas | bestämd form genitiv |


