publicerad: 2015
statut
stat·ut
[‑u´t]
substantiv
~en ~er • mest i pl.; stadga; till 2stadga
Singular | |
---|---|
en statut | obestämd form |
en statuts | obestämd form genitiv |
statuten | bestämd form |
statutens | bestämd form genitiv |
Plural | |
statuter | obestämd form |
statuters | obestämd form genitiv |
statuterna | bestämd form |
statuternas | bestämd form genitiv |