publicerad: 2015
statusstege
stat·us|stege
substantiv
~n ‑stegar • bildl.
Singular | |
---|---|
en statusstege | obestämd form |
en statussteges | obestämd form genitiv |
statusstegen | bestämd form |
statusstegens | bestämd form genitiv |
Plural | |
statusstegar | obestämd form |
statusstegars | obestämd form genitiv |
statusstegarna | bestämd form |
statusstegarnas | bestämd form genitiv |