publicerad: 2015
stenlägga
sten|lägga
verb
‑lade, ‑lagt, ‑lagd n. ‑lagt, pres. ‑lägger • en stenlagd gata
| Finita former | |
|---|---|
| stenlägger | presens aktiv |
| stenläggs (stenlägges) | presens passiv |
| stenlade | preteritum aktiv |
| stenlades | preteritum passiv |
| stenlägg | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att stenlägga | infinitiv aktiv |
| att stenläggas | infinitiv passiv |
| har/hade stenlagt | supinum aktiv |
| har/hade stenlagts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| stenläggande | |
| Perfekt particip | |
| en stenlagd + substantiv | |
| ett stenlagt + substantiv | |
| den/det/de stenlagda + substantiv | |


