publicerad: 2015
stenläggare
sten|lägg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑läggarna stenlägga
Singular | |
---|---|
en stenläggare | obestämd form |
en stenläggares | obestämd form genitiv |
stenläggaren | bestämd form |
stenläggarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stenläggare | obestämd form |
stenläggares | obestämd form genitiv |
stenläggarna | bestämd form |
stenläggarnas | bestämd form genitiv |