publicerad: 2015
stilla
1stilla
adverb och oböjligt adjektiv
• orörligt; lugnt och tyst: sitta stilla; en stilla önskan; Stilla oceanen världens största hav – Nästan alla sammansättn. med still- hör till 1stilla el. still.
Ordform(er) | |
---|---|
Adverb | |
stilla | |
Adjektiv (i positiv) | |
en/ett/den/det/de stilla + substantiv |
2stilla
verb
~de ~t • lugna, dämpa
Finita former | |
---|---|
stillar | presens aktiv |
stillas | presens passiv |
stillade | preteritum aktiv |
stillades | preteritum passiv |
stilla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stilla | infinitiv aktiv |
att stillas | infinitiv passiv |
har/hade stillat | supinum aktiv |
har/hade stillats | supinum passiv |
Presens particip | |
stillande | |
Perfekt particip | |
en stillad + substantiv | |
ett stillat + substantiv | |
den/det/de stillade + substantiv |
stilla sig
• lugna sigOrdform(er) stilla sig