publicerad: 2015
stilla
1stilla
adverb och oböjligt adjektiv
• orörligt; lugnt och tyst: sitta stilla; en stilla önskan; Stilla oceanen världens största hav – Nästan alla sammansättn. med still- hör till 1stilla el. still.
| Ordform(er) | |
|---|---|
| Adverb | |
| stilla | |
| Adjektiv (i positiv) | |
| en/ett/den/det/de stilla + substantiv | |
2stilla
verb
~de ~t • lugna, dämpa
| Finita former | |
|---|---|
| stillar | presens aktiv |
| stillas | presens passiv |
| stillade | preteritum aktiv |
| stillades | preteritum passiv |
| stilla | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att stilla | infinitiv aktiv |
| att stillas | infinitiv passiv |
| har/hade stillat | supinum aktiv |
| har/hade stillats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| stillande | |
| Perfekt particip | |
| en stillad + substantiv | |
| ett stillat + substantiv | |
| den/det/de stillade + substantiv | |
stilla sig
• lugna sigOrdform(er) stilla sig


