SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
stoppur
stopp|­ur substantiv ~et; pl. ~ tidtagar­ur
Singular
ett stoppurobestämd form
ett stoppursobestämd form genitiv
stoppuretbestämd form
stoppuretsbestämd form genitiv
Plural
stoppurobestämd form
stoppursobestämd form genitiv
stoppurenbestämd form
stoppurensbestämd form genitiv