publicerad: 2015
stoppur
stopp|ur
substantiv
~et; pl. ~ • tidtagarur
Singular | |
---|---|
ett stoppur | obestämd form |
ett stoppurs | obestämd form genitiv |
stoppuret | bestämd form |
stoppurets | bestämd form genitiv |
Plural | |
stoppur | obestämd form |
stoppurs | obestämd form genitiv |
stoppuren | bestämd form |
stoppurens | bestämd form genitiv |